Snehandenbladet

Våren 2003 åkte kramfors yngsta och mest kända alkoholist, Peke, in på kåken för första gången, som en liten hyllning till detta valde fem pojkar att döpa sin nya cs-klan efter honom. Namnet var lika givet som blinnat och de små liven lade till pekeGANG framför sina helfräna nicknames.

 
  ^{Pekegang i full färd att festa loss. Peke himself i mitten!}

Nu, två år senare, lirar tre av grundarna fortfarande tillsammans och skalperna kommer på löpande band. Vi i snehanden har alltid sett upp till pekeGANG (mest för att de var stora och kunde slå hårt), och därför tycker vi det är helt barockt att ingen har skrivit en artikel om detta stjärngäng. Men vi hänger inte snopp för det, utan väljer att göra jobbet själva. Vi var ju trots allt de första att skriva om googles rasism!

Allt började en kall vårdag. Stackmolnen hade tornat upp på himlen och hindrade solen från att värma små, kalla händer. Vissa trotsade kylan och hoppade runt i små högar av gulnade blad, andra sökte tillflykt i värmen och smuttade varmt Ceylon-te. Sedan fanns det ju ett fåtal människor som att och väntade på sin första fängelsedom, Peke till exempel. Att åka in i finkan för första gången är lite som att förlora oskulden (och har man inte gjort det lär man ju göra det där inne) – ballt, spännande och något att se framemot. Peke var självklart fylld av stolthet, och han firade med en flaska rom.

Några hus längre bort satt ett gäng pojkar som valt bort både lövhoppande och te-smuttande och spelade istället det populära skjuta-folk-i-huvudet-och-kanske-träffa-dem-i-benet-spelet cs. Alla fem visste att de vara naturbegåvningar, men någon större vinst hade ännu inte skymtat. Daniel ”cryst” Mattsson skyllde på defekta tangentbord (att alla problem berodde på brutal misshandel från hans sida var inget man talade högt om), Emil ”sodan” Söderberg anklagade pingtiderna, Simon ”ZimzzIvey” Sahlén nämnde nåt om dåliga stolar, Tobias ”Zalle” Wiklund saknade hockeyklubbor. Men det var bara Paulo ”hb3" Andersson som hade kommit på vad det egentliga problemet var. Han ville mena på att klannamnet var a och o inom professionellt cs-spelande, varpå han i rask takt rabblade upp en hög med namn (blinnris, blanntall, hedersliken, blinnarna, enflurry@mcd osv), men det var inte för än han i förbifarten nämnde pekeGANG (som en lite tribute till den nyintagna värstingen peke) man byta tagg framför nicket.

_{cryst gör en OggC och pimpar en blondin. Snyggt gubben.}

pekeGANG var nu bildat och bestod alltså av: Daniel ”cryst” Mattson, Emil ”sodan” Söderberg, Simon ”ZimzzIvey” Sahlén, Tobias ”Zalle” Wiklund och Paulo ”hb3” Andersson. Peke själv lyckades aldrig ta en plats i laget, dels för att han var alkoholist och dels för att han satt i fängelset. Att han inte ägde en dator var också en bidragande faktor.

Till skillnad från Snehanden lärde sig grabbarna i pekeGANG rätt snabbt vart huvudet satt, och till följd av detta lyckades man oftast ta sig förbi slutspelets första omgång. Ibland tog man sig även till final, men att vinna tycktes omöjligt. Den gamla räven cryst ska visst ha sagt: ”Nej satan.” Varför han sa det vet vi inte, men man kan ju anta att det berodde på pekeGANGs ineffektivitet. Men grabbarna i pekeGANG bestämde sig för att göra något åt crysts kroniska svärande, och vann helt sonika CPL kramfors (K-LAN alpha.) Då med uppställningen: aqt, deftnezz, sodan, hb3 och cryst.

Några månader senare var det återigen dags för CPL kramfors och pekeGANG åkte dit och som titelförsvarare. Men redan i inledningsmatchen visade grabbarna upp ett vacklande spel, och när fixstjärnan sodan knivades av OggC under pistolrundan, var det nog många som höjde ögonbrynen. Vi på snehanden blev självklart inte förvånade då vi visste att OggC var riktigt jävla het.
Turneringen slutade med en bitter andraplats och cryst fick ännu en gång anledning att yttra de numera så välkända orden "Nej, satan."

 (obs: detta stycke skrevs endast för att jag skulle få skryta om min LAN-kniv på sodan)

 Nästa del kommer imorgon!